BERI GERWISE.

Beri är rapparen som fick sitt genombrott i fjol med sin singel Fri och som sedan dess kommit att bli en av de mest lovande unga rösterna i branschen. För Gärigheter berättade hon om kampen att krossa fördomar, hjälpa sig själv och använda negativitet som bränsle.

Beris väg till musiken började med dikter vid tio års ålder som i sin tur utvecklades till låtar, men det var aldrig menat att bli en karriär. Hon började som 13- åring hänga i studion Vägen ut som startades 2006 där ungdomar samlas för dela sin kärlek till musiken. – Jag gillade att vara i studion men var fett ovillig till att rappa. Det var pinsamt och ovant, det enda jag hade var ju mina dikter som jag hade skrivit under åren. Men att faktiskt våga var också det som gjorde att jag tillslut kom med i Nästa Nivå.

I början av sommaren spelade Beri på Parkteaterns öppning och efteråt kom det fram en reporter som ställde en återkommande fråga “Hur känns det att vara tjej och rappa?” – Vad svarar man på sådant? Det känns som vilken artist som helst. För att kunna ta sig fram i den här industrin krävs det att man är medveten om att det finns folk som kommer att undra om det här och det här. Jag är medveten om exakt vad det är som händer och hur folk ser mig så jag kommer inte att göra en grej utav det. Det kommer inte att bli en fråga för mig, utan jag bara är och jag kommer inte att behöva förklara mig.

Påverkar medvetenheten dig?
– Ja den gör mig lack, den gör så att det självklart blir en grej utav det hela. Många från Väsby där jag kommer ifrån dömde ut mig direkt och tänkte ” Hon vill rappa som alla andra”. Jag träffade faktiskt en tjej på tåget som jag gick i grundskolan med och hon sa ”Vet du vad? Jag trodde aldrig att du skulle bli något. Jag kunde aldrig ta dig på allvar när du rappade.”  Det konstiga är att jag ändå uppskattar sådant för det är fett mycket bränsle. Många kanske hade blivit lacka men jag blir inte det, jag uppskattar det som fan. Jag vet inte hur jag ska säga det utan att låta som att jag stöttar det, men kampen har sin charm. Hur hade det varit om den inte funnits? Jag tror inte att det som producerats hade varit lika rått eller ärligt.

Att skriva en låt om mamma kommer att bli en jobbig process, en process som jag inte är redo för än

 

Inför framtiden är hon nervös över hur hon kommer att hantera kritik och den  oförutsägbara branschen. Hon berättar hur hon kan gå in på rapparen Roshs instagram och läsa allt negativt som folk kommenterar och bli helt trött. – Folk kommer alltid att hata, de kommer att komma hem från skolan och vara sura och börja näthata. Men oavsett vad så kommer jag fortfarande att gå in i studion och göra min grej. Man väljer sina krig.

När Beri var tio gick hennes mamma bort i cancer vilket är någont som är starkt närvarande i många av hennes texter där hon beskriver sig själv som mörkret och mamman som ljuset där de samspelar som varandras motpoler. Mamman hjälper Beri ut ur mörkret genom att visa henne vägen. Men ännu har inte en ren mammalåt skrivits där saknaden träder fram. – Då mina texter alltid är självbiografiska så har det varit en självklarhet att ha min mamma närvarande eftersom att hon är en så stor del av mitt liv. I min låt Fri säger jag att jag saknar henne men det är inget konkret och det är precis så jag har velat hålla det. Anledningen till varför det är vagt är för jag är sjukt nervös. Att skriva en låt om mamma kommer att bli en jobbig process, en process som jag inte är redo för än. Det är viktigt för mig att komma ihåg att jag gör det här för mig själv och inte bara för mamma. Hur viktig hon än är så är hon inte i livet längre och jag kan inte leva för någon som inte lever men jag kan leva med den personen vakandes över mig och tänka att hon skulle ha varit stolt.

Känner du att du har behövt offra något för karriären?
– Min familj. Man är borta till och från, många sena nätter i studion, mina småsyskon sover ju liksom när man kommer hem. Så det är ju lätt att få dåligt samvete eftersom att jag gör någonting som unnar mig medan det tar bort tiden jag har med mina nära. Jag kan inte sluta men jag kan planera bättre, jag kan se till att göra saker med pappa, typ promenera bara för att få lite kvalitetstid. Jag vill ändå kunna stå på scen med gott samvete och tänka att jag ändå ger så mycket jag kan till min familj. De har offrat mycket för mig och jag har offrat mycket för dem, så är det bara.

Det man inte fick
själv vill man kunna ge
till andra

Du har tidigare nämnt att du började skriva som en form av självhjälp på grund av brist på hjälp utifrån. Hur stor skillnad tror du att det har gjort?
– Jag tror starkt på att alla val du gör formar dig till den du är. Så hade en enda liten sak varit annorlunda så hade allt sett annorlunda ut, utan tvekan. Jag hade säkert gjort samma karriärsval men det hade förändrat sättet jag skriver eller uttrycker mig på. Nu är det ju ganska rått, grovt och djupt och kommer inifrån, typ det man tänker när man är ensam om nätterna. 

– Inte för att vara den som är den men när jag var yngre och behövde hjälp så fanns det ingen där som kunde ge mig ett annat perspektiv. Jag försökte dra till barn- och ungdomspsykiatrin och använda mig av den hjälpen som erbjuds där men det slutade ändå med att jag fick bilda ett eget perspektiv i mina böcker där jag skrev. Där jag försökte skriva det som jag inte vågar säga högt, läsa det för mig själv och vinkla det på det sättet jag behöver. Det man inte fick själv vill man kunna ge till andra. Men jag försöker verkligen sprida positiv energi runt omkring mig, sprinkle some glitter!

För ett tag sedan tweetade Beri “Tappa aldrig bort dig själv i processen av att försöka hjälpa någon annan att hitta hem.” Ett citat som hon menar har berört henne extra mycket då hon själv alltid betonar hur viktigt det är att inte göra saker för andra som du själv påverkas negativt av. – Jag tycker att samhället har missat att främja självhjälp och få folk att förstå innebörden av det. Det har blivit en grej nu att vänta på någon som ska rädda en, någon som ska smsa kl tre på natten och säga ”Jag vet att du mår dåligt, jag kommer nu.” Och sådant finns enbart om man skapar sådana vänskaper men det kommer ju inte att komma av sig självt. Jag pratar inte om folk som är deprimerade nu, det är en annan sak, det är en sjukdom. Men i grund och botten är självhjälp det absolut viktigaste vi har. Du kommer alltid att attrahera de tankarna du attraherar, de känslorna du attraherar.

Hur hanterar du det själv när du mår dåligt?
– Skulle jag hamna i en svacka nu, för det händer, så kan jag antingen välja att ha det så och då kommer varje dag att se likadan ut. Jag kommer att vakna upp till samma box varje dag. Eller göra någonting som gör att du orkar mer, gå upp och gå en promenad. Även fast du inte alls pallar, för vad är det värsta som kan hända? Vadå, att man blir trött halvvägs och går tillbaks? Men det är svårt också, under min senaste svacka så låg jag bara hemma i en månad och sket i allt.  Men jag har blivit en sådan som inte behöver hjälp, jag ska klara mig själv. ” – Men jag har en mentor, och så fort saker håller på att skita sig så måste jag träffa henne och prata. Vi gör en plan, och hon brukar säga åt mig att skriva upp tio saker som jag mest av allt vill ha i livet. Det första jag skriver är sinnesro, utbildning, lycka, hälsa och så vidare. Efter det ska jag välja ut fem av de här tio sakerna som är viktigast. Sen ska jag markera på en skala ett till tio hur många år jag vill att varje sak ska ta. Utbildning, realistiskt sett fem till sju år inklusive att plugga upp betygen. Skaffa familj, inom tio år. Sinnesro, nu.

Foto: Louise Bjerkesjö (Frilans)