NAOMI NAMASENDA.

Naomi “Namaste” Namasenda är aktuell i årets säsong av Nästa Nivå där hon coachas av artisten Gnučči. Med sin energi och vilja att ta sig fram musikaliskt berättar Naomi för Gärigheter om att våga satsa på sig själv och slå tillbaka när omgivningen sviker.

Som liten drömde Naomi om att bli en Spice Girl och började sjunga deras låtar i tidig ålder men valde några år senare att göra en helomvändning till genren punk. Hon började i ett tjejband med fem andra tjejer där hon inte alls trivdes, och trots att det gick bra för dem valde hon att hoppa av och bilda trion Next Step med två killkompisar som sedan blev Regeringen ihop med Thomas Öberg från Bob Hund.

Naomi är uppvuxen i Veberöd utanför Lund där hon upplevde att rasismen var väldigt stark. – Folk tog det aldrig på allvar utan sa mest att de som sa eller gjorde rasistiska saker inte ”menade det på det sättet”. Jag såg ju så många småsaker som andra inte lade märke till för att det inte berörde dem, de var ju aldrig utsatta. Men sedan hände ju grövre saker också som att jag vart mordhotad av en vuxen man för första gången i ettan och jag fick min arm bruten vilket ledde till att våld vart det enda sättet att handskas med rasismen och de dagliga påhoppen. Mamma sa alltid åt mig att inte slåss utan att jag borde gå till läraren istället men när hon insåg att det inte fungerade sa hon: slå tillbaka.

– Varje gång jag kommer till ett nytt ställe känner jag att jag måste se mig omkring, känna av stämningen och ifrågasätta om jag är välkommen eller inte. Jag jobbar hårt på att försöka bli av med det men det är så svårt, då det egentligen grundar sig i rädsla. Och jag blir så irriterad på att det inte ens känns som att folk försöker, de säger att mitt efternamn är svårt att uttala utan att ens ha testat. De bryr sig inte om att försöka förstå men säger ändå åt mig att bete mig bättre.

För knappt tre år sedan fann hon sina första vänner med icke- svensk bakgrund och mycket förändrades med det. Hon menar att det kändes som att komma hem och det var först då hon förstod hur skev syn hon haft på saker och ting. – Jag hade ju aldrig umgåtts med någon som mig eller haft någon att prata med om mina upplevelser och när man får det så förstår man verkligen hur fel saker och ting har varit och varför man mått som man mått.

Om jag vill göra något så gör jag det.
Fuck vänta på andra.

 

Efter en tid i gruppen Regeringen märkte hon av att killarna inte var lika drivna som hon själv och bestämde sig för att göra saker på egen hand. – Jag kände  att mina åsikter som tjej inte vägde lika mycket som deras, det var säkert omedvetet men det förändrade ju inte situationen, så jag köpte Pro Tools och började spela in på egen hand. Om jag vill göra något så gör jag det. Fuck vänta på andra. Samtidigt som detta hände så blev jag helt krossad av en person jag litade på och började lyssna mycket på Drake för att jag var så jävla heart broken.

I mars såg hon på Instagram hur antagningarna till Nästa Nivå hade börjat och att en av coacherna var Ana “Gnučči“ Rab, och om det är någon hon ville bli coachad av så var det henne. Bara några timmar innan deadline skrev hon snabbt ihop en låt som handlar om personen som sårat henne och skickade in.  – Det var så bra timing på något sätt då jag under den tiden mådde väldigt dåligt där allt kändes hopplöst och jag pallade verkligen inte mer, men så vänder allt helt plötsligt.

[wolf_images_slider slideshow_speed=”6000″ ids=”1534,1533,1535″]

Som en av de utvalda fick hon åka till Stockholm och göra audition där de uttagna fick skicka mikrofonen mellan sig och visa vad de gick för till ett beat de fått i förväg. – Det gick sjukt dåligt, jag hade fått beatet kvällen innan och hade inga texter som många andra hade sedan innan. Självklart glömde jag bort texten och det vart kaos av allt. Det kändes inte bra och var pinsamt. Verkligen the worst moment of my life och samtidigt stod Ison och Fille, Adam Tensta och Gnučči och tittade på en liksom. Min mamma vet hur dåligt jag mådde efteråt, jag ansökte ju av en anledning och för att jag älskar det jag väljer att göra.

Om jag kan rappa så är fan allt möjligt.

 

Ana “Gnučči” Rab träffade Naomi dagen efter och sa att hon inte trodde att detta var rätt forum för henne men att hon var skitgrym. Därför släppte hon allt med Nästa Nivå att göra och började gå vidare. Men efter två veckor kontaktade Gnučči henne och ville bekräfta resan till Paris.

Vart kommer namnet Namaste ifrån?
– Haha ja folk kommer ju aldrig ihåg mitt efternamn utan säger typ Namaste istället, det har hänt så sjukt många gånger att jag bestämt mig för att använda mig av det.

Du har sagt att du nyligen börjat rappa, vad vill du förmedla med det?
– Om jag kan rappa så är fan allt möjligt. Många är så rädda för att misslyckas och göra det de vill att de inte gör det allt och på något sätt så vill jag gärna uppmuntra till att satsa.

NÄSTA NIVÅ
Nästa Nivå är ett musikprojekt där Sveriges största hiphop-artister coachar nya talanger genom att erbjuda dem stöd och inspelningstid i Red Bull Studios. Den 12e oktober släpps Namastes avsnitt på Aftonbladet Boom.

För det jag är mest rädd för är att inte göra det jag vill, det är att gå miste om något. Klart att det är superjobbigt emellanåt och jag tänker ofta ”vad fan håller jag på med?”

Din relation till prestationsångest?
– Jag har som många andra prestationsångest men jag släpper ångesten genom att tänka ”om den här artisten kan så kan jag också”. För alla har prestationsångest mer eller mindre. När jag såg Seinabo Seys uppträdande på P3 guld så vart jag helt frälst och ba “Godess!”  medan hon själv berättade i sitt sommarprat att det enda hon tänkte på var om hennes armar såg för stora ut. Problemet är att man i många fall bedömer sitt inre efter alla andras yttre vilket inte är rättvist för jag vet väl inte vad som pågår i deras huvuden.

Hur ser framtidsplanerna ut?
– En egen tv-show som The Kardashian, tänk The Namasendas, fast det är bara jag som har det efternamnet i min familj haha. Nej men just nu är den enda planen inför framtiden att jag ska vara lycklig, sen var det är som gör mig lycklig om 5 eller 10 år spelar ingen roll, bara att jag gör det som jag vill och mår bra av.

Foto: Louise Bjerkesjö (Frilans)